SKA MAN DÖ SNART?!

Nu kommer min vanliga - sitta ensam och tänka på saker, bli sentemental och fjantig - igen. Sitter och tänker tillbaka på förr om åren, förr när saker och ting var så anorlunda från va dom är nu. Inte alls för att jag inte har det bra nu, nej nej. Men saknar göra jag. Livet är ju så, det förändras hela tiden, men vissa saker önskar jag kunde komma tillbaka om bara för en dag.

 
Min tjejer, dom finaste i hela världen. Vi ses aldrig som förr, vi fikar inte som förr, vi fjortisfyllar oss inte som förr. Med alla vänner kommer både gott och ont, vet inte vad vi höll på mest med (skit tror jag) men älskar er alla gör jag ändå. Och att ha er, om än inte som förr men ändå, betyder så fruktansvärt mycket!

  
Min klass, mina klasspojkar. Kan vara världens jobbigaste människor och jag skriker för mycket på dom, men damn va bra dom är! Det är inte ens tråkigt att vara i skolan (oftast) tackvare dom. Fin fina människor som jag antagligen snart också kommer att få sakna.

  
Boysen, di beste! Fan va gay att skriva alla dessa fina saker, men va fan jag är ju sentimental. Kanske är på tiden att visa att jag inte är hård som sten också. Boysen - finns inte mycket att gämföra med faktiskt, jag har hatat vissa av dom mest i världen, jag älskar vissa av dom väldigt mycket för dom är fina och även när man har tråkigt så har man roligt med dom. Di beste helt enkelt.

  
Amanda, Matilda och Stefania - Tänkte inte lägga ner en massa tid på att skriva om er. Ni är gay, mer som pojkar än flickor och jag tycker himla mycket om det med er. Ni är mina bäste vänner helt enkelt!

Nu är jag blottat mig tilräckligt för 10 års tid, detta ska aldrig hända igen. Nu måste jag ut på stan och köra fort i min BMW så att min snopp blir större. Puss!

/klara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0